Styrelseordförande Tapio Hautamäkis tal på uni­ver­si­te­tets in­skrip­tion 2019

Ärade rektor, provost och vetenskapsminister, kära Aalto-gemenskap,

Det kommande läsåret fyller Aalto-universitetet tio år.  Mycket har rymts i dessa tio år: förnyandet av högskolestrukturen, innovationer och nya öppningar. Aalto on tracks som åkte till Kina i början av årtiondet har skapat ett långsiktigt Kina-samarbete, Dipoli som köptes av studentkåren har blivit universitetets  högkvarter och evenemangsarena, och huvudstadsregionens campus har samlats till Otnäs.

Och  det har inte enbart varit en lätt resa. Aaltos första etapp var på många sätt spänningsfylld. Man kunde motiverat påstå att de gamla högskolorna ännu inte år 2010 förenats annat än till sitt varumärke. Det här stämde både inom förvaltningen och bland  studenterna då  en ägarstrid pågick mellan de tidigare högskolornas studentkårer under det första året, vilket helt förståeligt inte nämndes i festtalen.

Så här i efterhand är det onödigt att spekulera kring det. Det väsentliga är att man kommit över det. Från festtalen har Aaltos anda har spridit sig till människornas hjärtan.

 Aalto är ett unikt universitet på många sätt. Det unika är branschutbudet: att förena teknik, handelsvetenskaper och  konst inom ett enda universitet var en modig lösning för tio år sedan. Lösningen har sedermera burit frukt, till exempel en levande startupgemenskap, tvärvetenskapliga forskningsprojekt och två riksdagsledamöter med Aaltobakgrund.

På det inhemska planet utgörs Aaltos styrka av  smidighet. Hos oss begränsas verksamheten inte av en onödig institutionell barlast.   Aalto uppmuntrar till spontan och gränsbrytande verksamhet och omskrivning av regler. Den här synpunkten har varit starkt närvarande under Aaltos föregående strategiperiod och förankras starkt i begreppet game changer, som förhoppningsvis inte kommer att försvinna ur kommande strategier heller.

Smidighet är också att de bästa idéerna tas i bruk oavsett vem som uttalat dem. Styrkan i det pågående strategiarbetet på Aalto har definitivt varit att Aaltogemenskapen inklusive studenter aktivt deltagit i arbetet. Ett tack kan också riktas till hur exempelvis  gemenskapens oro för studenternas belastning och gemenskapens välbefinnande beaktats i  strategins tyngdpunkter.

Delaktigheten stöder även gemenskapens orkande - orkandet är inte enbart beroende av yttre belastning utan också inre motivation stöder det. Den inre motivationen uppstår däremot inte genom att befalla, utan genom att vara en meningsfull del av gemenskapen.

Jag har själv upplevt mina mest meningsfulla stunder när jag fått hjälpa någon annan. Hjälpen har kunnat gälla lösandet av differentialekvationer eller till exempel företagsrelationer för ett spex som förverkligats med en skosnörsbudget. Det är situationer som stöper tro på att jag är en värdefull del av gemenskapen. Att man litar på mig sådan som jag är, även med mina brister. Å andra sidan skulle jag inte stå här om jag inte skulle ha fått hjälp själv många gånger.

Det viktigaste som Aalto erbjuder sin gemenskap är inte lokalerna, en färdig studieplan eller ett elegant examensbetyg. Det viktigaste är att Aalto kan vara en plattform och möjliggörare för gemenskapens medlemmar. De vildaste innovationerna uppstår ur de mest otypiska ämneshelheterna, frivilligverksamheten och det tvärvetenskapliga samarbetet.

Aalto har även en viktig uppgift i att föregå som  exempel för andra på det finländska universitetsfältet. Förtroende för studenter och valfrihet kan matas över universitets-och högskolegränserna. Ett av de mest centrala resultaten för Undervisnings- och kulturministeriets visionsarbete 2030 som pågått under de senaste åren, var att vi allt mer  behöver  samarbetet mellan universiteten. Vi kan uppnå mycket mer om vi koncentrerar oss på universitetens styrkeområden och öppnar undervisningen för andra, i stället för att varje ämne undervisas vid ett eget universitet.

Fenomenet som kallas för plattformsbaserad högskoleutbildning innebär att alla universitet inte behöver vara självständiga ”varuhus med full service” Studeranden skulle istället  flexibelt kunna studera de bästa kurserna där hen vill. För att kunna uppnå ovannämnda vision behöver högskolorna öppna datasystemens gränssnitt och även offentlig finansiering som uppmuntrar till verksamheten behövs. 

Här är det nationella FITech-samarbetet en banbrytare. Bäst svarar man på näringslivets behov genom ett nationellt flexibelt samarbete oberoende av om det mest akuta utbildningsbehovet finns i huvudstadsregionen, Egentliga Finland eller någon annanstans. Universiteten kan inte längre vara  monoliter förknippade till en tid och en plats, utan nationella och internationella nätverk.

Men idag firar vi inte läsårets avslutning utan öppningen av det nya. Hur ser Aaltos framtid ut?

Har en spelifierad mätare om studentens orkande inkluderats i alla kurser? Är AI (Artificiell Intelligens) -psykologerna färdiga att ge råd och stöd dygnet om? Eller sporras studenterna från Otnäs till St. Michel och från Villmanstrand till Rovaniemi av en Esa Saarinen-hologram?

Framtiden kan bestå av allt detta men till Aaltos anda hör inte att jag skulle ge ett färdigt svar från den här talarstolen.  Svaret finns i gemenskapen. Det finns i alla studenter, lektorer, professorer och aaltoiter. Det finns i  er alla.

God början på jubileumsåret och  glad Aalto Day One-dag!

Tapio Hautamäki

Styrelseordförande