Studenternas A-uppehållstillstånd- kan Finland göra bättre?

Har vi gått mot jämställdhet? Låt oss se hur uppehållstillstånden skiljer sig från varandra.

Tidigare beviljades A-typens uppehållstillstånd för fyra år efter att ett års B-typs uppehållstillstånd (B-tillstånd) använts. A-tillståndet har gett invandrare samma tjänster och ekonomiska förmåner för fyra år som de som fått permanent uppehållstillstånd. Hur fungerar detta i praktiken?

Vietnamesiska ”Jack” gifter sig med en finländare och flyttar till Finland. Till att börja med får Jack B-tillstånd vilket betyder att hen vistas i Finland till egen bekostnad under det första året. Efter det ansöker Jack om A-tillståndet i och med vilket hen kommer med i ett integreringsprogram. I praktiken innebär det studier i finska språket under 1–2 år, för vilket även betalas. Jack är berättigad till FPAs stöd om hen har barn, om hen är arbetslös eller blir handikappad. Jack kan även studera gratis vid universitetets internationella program! De här förmånerna fortsätter i fyra år oberoende av om Jack är gift med sin finländska partner. Under den här tiden kan Jack studera finska, avlägga magisterexamen och få statsunderstöd tills hen hittar en arbetsplats (även om det skulle ta ett år eller mindre). Det här är en bra deal både för Jack och för Finland. När Jack bott fyra år i Finland med A-tillstånd och kan finska kan hen  ansöka om finskt medborgarskap om hen vill. Finland får en högutbildad skattebetalare efter endast fyra års investering.

Det nya uppehållstillståndet för studerande (studerandetillstånd) och det nya uppehållstillståndet för arbetssökare för de som avlagt examen i Finland (arbetssökarens tillstånd) är två nya A-uppehållstillståndstyper. Det är de första A-tillstånden som inte berättigar till gratis offentlig hälsovård, ekonomiskt stöd eller integreringsprogram. Uppehållstillstånden förutsätter också att tillståndsinnehavarna intygar att de har pengar för att vistas i Finland. Med dessa uppehållstillstånd får invandrare stanna i Finland för att studera eller söka jobb och det kostar ingenting för Finland. I grunden är båda uppehållstillståndstyperna såsom B-tillstånden men de beviljas för längre tid.

Hur fungerar detta i praktiken? ”Kim” har kommit till Finland från Brasilien för att avlägga magisterexamen och hen beviljas A-tillstånd som är bundet till studiernas längd. När Kim avlagt examen ansöker hen genast om visum för arbetssökare och jobbar sporadiskt i två år med jobb som inte kräver kunskaper i finska, och försöker samtidigt bygga upp sin egen affärsverksamhet. Kims affärsverksamhet är ändå inte tillräcklig för att hen skulle kunna ansöka om uppehållstillstånd på basis av arbete. Efter fyra år i Finland måste Kim välja- om Kim hittar jobb kan hen sannolikt ansöka om permanent uppehållstillstånd. Det är ändå svårt att hitta jobb  i Finland utan kunskaper i finska. Det andra alternativet är att gifta sig med en finländare och/eller skaffa barn med en finländare men i Kims fall är det inte ett möjligt alternativ. Kim kanske flyttar tillbaka till Brasilien och hens finländska partner flyttar kanske senare efter.

Hur lätt är det att i praktiken få ett permanent uppehållstillstånd efter att ha varit i landet i fyra år med uppehållstillstånd för studerande, uppehållstillstånd för arbetssökare eller med en kombination av dem? Det återstår att se.

Om Finland behöver kompetenta invandrare så varför är just den här leden så full av hinder? Varför vägras internationella studenter en fullskalig åtkomst till finländska samhället för så lång tid?

Vad säger AUS tidigare styrelsemedlemmar om saken?

De flesta styrelsemedlemmar började sin period säkra på att de kommer att påverka saken mycket- och det gör de! Oftast på ett annat sätt än vad de tänkt sig. Jag åt lunch med AUS tidigare styrelsemedlemmar och frågade om deras påverkansarbete gällande uppehållstillstånden. Såsom en gammal visdom säger är kampen om rättvisa oftast en stafettlöpning, inte en hundrameters sprint. Stafettpinnen går från en styrelse till den andra. När pinnen överräckts till Tapio Hautamäki,  ordförande för styrelsen 2018 var hans mission klar.

”Jag kommer ihåg att jag år 2018 frågade på FSF:s (Finlands studentkårers förbund) förbundsmöte varför vi inte skulle ge permanent uppehållstillstånd automatiskt för studenter som utexamineras från finländska universitet”, säger Tapio. ”Den här tanken fick mycket stöd”.

Under sina år som studentrepresentant hade Tapio en symbolisk megafon i handen och kungjorde ärendet fullt för alla som bara lyssnade. Tapio blev en internationell studerandeuppehållstillståndstyp och ärendet blev en offentlig del av FSF:s intressebevakningsplan.

När stafettpinnen överräcktes till styrelsemedlemmen Taneli Myllykangas som hade ansvar för internationella ärenden 2019 koncentrerade han sig på att komplettera argument kring idén: Varför borde papperskriget upphöra? Frågan avslöjade hur omöjligt det är att skilja studerandeuppehållstillståndet från en internationell students övriga bekymmer.  

”I början av år 2019 fick vi resultaten från Aaltos enkät som riktade sig till de som studerar med stipendium eller betalar terminsavgifter”, säger Taneli. ”Resultaten var mycket alarmerande- mycket mentala hälsoproblem och känslor av hjälplöshet. Internationella studenter kände sig också mycket ojämlika jämfört med finländare och EU-medborgare som inte behöver uppleva samma problem såsom att studietiden tar slut mitt i eller att hela examen blir förstörd på grund av att man får underkänt i en kurs.

”Studenter som betalar terminsavgifter ökar en del fakulteters press på att göra alla examina till raklinjade rör som kan avläggas på tre år (kandidat) eller två år (magister), fortsätter Taneli. ”Den akademiska friheten lider som följd av det. Det är också ett faktum att regeringen satt mer tyngdvikt på avlagda examina då Undervisnings- och kulturministeriets finansiering beviljas. Det här gör universiteten så småningom till examensfabriker”. 

”Nå det här förklarar min utbrändhet” skrattar Imran Shamsul, styrelsemedlem med ansvar för internationella ärenden 2020. Imran, till skillnad från många andra internationella studenter, verkade omfattande som frivillig i studentföreningar utöver sina studier. Imran har många nätverk och är en uppskattad person i Aaltogemenskapen men var tvungen att betala ett högt pris för sitt deltagande: ” Jag blev utbränd före oktober 2019, ungefär 14 månader från att mina studier började”, säger Imran och fortsätter lakoniskt: ”Lycka till med att få internationella studenter med som frivilliga i gilles/föreningsverksamheten, eller AUS verksamhet”.

”Examensbetyget i sig är endast en del av ekvationen som leder till framgång på arbetsmarknaden” tillägger Rebecca Adrianzen, styrelsemedlem med ansvar för internationella ärenden år 2021. ”Studenterna kommer till universitetet för att skapa nätverk.  Ett starkt nätverk är till hjälp för arbetssökning och i att lyckas med arbetet. Personer som inte har likvärdiga möjligheter att delta i sociala nätverk i studentgemenskapen har inte heller nödvändiga nätverk som behövs på arbetsmarknaden. Många arbetslivsfärdigheter såsom projekthantering och kommunikation kan inte läras i böcker utan de lärs i växelverkan i studentverksamheten.

”Imran utgör säkert ett ganska stort undantag beträffande deltagande” säger Marianna Malkamäki, styrelsemedlem som ansvarar för internationella ärenden det här året. ”Oftast har internationella studenter inte möjlighet att delta varför studenterna inte nätverkar med sina studiekamrater. Om internationella studenter inte deltar på evenemang får de inte heller information om befintliga stödtjänster och vet inte hur samhällssystemet fungerar och hur de kan navigera. Den här informationen delas informellt genom anekdoter och i växelverkan med andra människor”.

”Just så”, säger Imran. ”Under min mandatperiod använde jag mycket tid till att hjälpa internationella studenter som inte förstod principer och processer gällande finländska tjänster. Gång efter gång framgick att utan kamratstöd så har internationella studenter svårigheter att navigera i ett komplicerat system vilket i sin tur minskar viljan att stanna kvar i landet efter utexamineringen”.

”Ibland funderar jag om Finland ens vill att internationella studenter stannar kvar” funderar Marianna.

Det är inte fråga om några småsaker- de flesta undersökningar gällande internationella studenter vid Aalto-universitetet och övriga universitet visar att internationella studenter har svårigheter att delta i sociala nätverk.

Bristen på språkkunskaper, inklusionsutbildning och utbildning i interkulturell kommunikation samt bristen på tjänster som stöder välbefinnande är alla orsaker till att internationella studenter har svårt att anpassa sig till livet i Finland.

Om regeringen verkligen vill behålla internationella begåvningar i landet borde den koncentrera sig på att integrera studenterna i början av studierna, stöda nyutexaminerades sysselsättning samt sända ett tydligt budskap om att man vill ha utlänningar till Finland.

AUS anser att terminsavgifter leder till strukturella ojämlikheter varför de borde avlägsnas helt. Utan läsårsavgifter skulle läroverken kunna koncentrera sig på  en högklassig utbildning i stället för marknadsföring och läsårsavgiftstävlingen, och studenterna  koncentrera sig på studier och nätverkande.

Kan Finland göra bättre? Hur skulle det vara om vi skulle avlägsna läsårsavgifter och erbjuda ett vanligt A-typens uppehållstillstånd med alla samhällets förmåner efter utexamineringen om inte ännu tidigare? På så sätt skulle vi uppmuntra internationella begåvningar såsom Kim och Jack att stanna i Finland, lära sig finska och sysselsätta sig. Så skulle de kunna delta fullvärdigt i studentlivet, skapa nätverk och få bättre sysselsättningsmöjligheter. Finland skulle använda lite mer pengar på Kims och Jacks finländska examina men skulle samtidigt få unga skattebetalare som har språkkunskaper och internationella nätverk. Vi ser inga som helst nackdelar med det.

Fon Krairiksh

Påverkansexpert: internationalitet