Varför firas Pride fortfarande?

Ursprungligen började Pride i New York till minnet av Stonewall-kravallerna 1969. Kravallerna började i USA i en värld där homosexualitet var olagligt i nästan alla delstater, och då polisen gjort en razzia i en bar, Stonewall, som var populär bland minoriteterna. Barens kundkrets blev less på polisens godtyckliga verksamhet och våld och började ställa till upplopp.  

Pride började alltså som en invändning mot det långvariga förtrycket. Från de tiderna har man årligen marscherat till minnet av den här händelsen. På evenemanget strävar man efter att komma ihåg förtrycket som tidigare generationer upplevt och deras kamp utan att glömma nutiden och framtiden.  

Från och med 1970-talet har LGBTQ+-människornas gemensamma emblem varit regnbågsflaggan. Flaggan är konstnären Gilbert Bakers symbol för stolthet där alla åtta ursprungliga färger har en egen betydelse: rosa för sexualitet, rött för liv, orange för  uppblomstring, gult solsken, grönt natur, turkos konst, mörkblå harmoni och lila andlighet.  Regnbågsflaggan hissades för första gången i juni 1978  på Gay Freedom Day paraden i San Francisco. På grund av produktionssvårigheter förenklades flaggan till de nuvarande sex färgerna. 

På 60- och 70-talen började regnbågsmänniskornas rättigheter ta små steg även i Finland. De första homo-och lesbo-rörelserna grundades och kriminaliseringen av homosexuella gärningar kunde tas bort i brottlagen år 1971. I samband med det gällde konservativas krav på förbud mot uppmaning till homosexuella gärningar fortfarande vilket bl.a. förhindrade Rundradion att sända program som behandlade sexuella minoriteter. 

Civil olydnad var ett fiffigt sätt att visa upp dumheten med förbudet. På 80-talet utlyste regnbågsaktivister homosexualitet på pride-marscher och gjorde flera brottsanmälningar om sig själva där de erkände att de uppmanat till homosexualitet offentligt. I de flesta fallen ansåg rättsinstitutionen att uppmanandet varit ”ursäktlig otänkbarhet”. 

Restauranger och barer hade länge erbjudit en möjlighet för regnbågsfolket att träffa varandra och vara sig själva då övriga samhället inte har tillåtit det. I 60-talets Finland var grundandet av en egentlig homobar inte ett alternativ då uppmaningsförbudet ännu var i kraft. Att grunda en lesbobar var ännu omöjligare då kvinnorna under denna tid inte hade tillträde till restaurangerna utan manligt sällskap. 

Lyckligtvis förändras samhället till en bättre plats men förändringen sker inte av sig själv. Uppmaningsförbudet kunde slutligen upphävas år 1999. I Förenta staterna upphävdes motsvarande förbud på federationsnivå först år 2003. Mången nuvarande självklar sak har krävt en hutlös mängd aktiva krav på rättigheter  och arbete av LGBTQ+-gemenskapen. I dag finns det lyckligtvis många föreningar i Finland som driver regnbågsfolkets rättigheter och erbjuder trygga lokaler. På senare tid har även studenterna grundat föreningar i olika städer, bl.a. Aaltos LGBTQ+-studenters egna GAYY år 2013. 

Men varför firas Pride fortfarande 50 år senare, är inte sakerna redan bra?  

Jag vågar påstå att de inte är, nej. Fortfarande upplever många som hör till sexuella minoriteter och könsminoriteter hatpropaganda och våld som leder till att en del håller sin identitet hemlig. Man bör prata alltmer om LGBTQ+ rättigheter i olika gemenskaper och skapa synlighet så att alla som hör till gemenskapen blir hörda och känner sig trygga. Därför anser jag det vara viktigt att lyfta fram en sak som kan inverka på hela Finlands ickebinära och transsexuella studenter: I Sisu systemet går det inte att ändra namn automatiskt.  

Det har lätt till studenternas ”dead naming” på kurser, dvs, det gamla namnet används vilket är respektlöst och en mycket personlig sak. Det har även hänt att det gamla namnet står på slutbetyget i stället för tilltalsnamnet. På grund av det borde byte av tilltalsnamnet göras lättare i fortsättningen så att man inte hamnar i motsvarande situationer. Jag själv undrar varför det inte beaktats i planeringen av Sisu från början? 

Vi vill med hela GAYYs styrelse önska alla en glad Pride månad. Månaden består av mångahanda evenemang där det finns möjlighet att vara just sig själv i en trygg lokal tillsammans med andra regnbågsmänniskor. Jag vill påminna regnbågsstudenterna om att du inte kommit ut ur skåpet utan till en gemenskap som godkänner dig just sådan som du är. 

Text: GAYY:s styrelse 2022

Läs mera: https://sateenkaarihistoria.fi/aikajana/ 

Bildkälla: https://www.flickr.com/photos/seta_ry/16289889981/