Om trygg studentkultur och teknologer
Det finns två teknologer i min familj: vi är de första teknologerna i vår släkt och vi är båda kvinnor. Att vara teknolog har fostrat oss, uppmuntrat oss att pröva nya saker. För oss betyder teknologskapet stort gemenskap, vänskap som är större än livet och oförglömliga stunder. Vi har varit lyckosamma och privilegierade eftersom trakasserier, nedsättning, diskriminering och kvinnohat fortfarande är en del av livet för många andra studerande. Som universitetsgemenskap har vi ett ansvar att bygga en jämställd studentkultur som är trygg för alla. Ingen ska behöva bli utsatt för sådana situationer som har lyfts upp i offentligheten i diskussionerna som förts under de senaste dagarna kring studentkulturen och särskilt teknologkulturen. AUS publicerade tillsammans med Aalto-universitetet ett ställningstagande om ämnet som kan läsas här.
Alla studentkårer har sina bra och dåliga sidor, och detta är också fallet med Aalto-universitetets studentkår. Själv har jag studerat i sex år och under den här tiden har jag nästan utan undantag känt mig trygg, accepterad och välkommen. Jag har blivit bemött som en jämlike, men jag har också erfarit och bevittnat sexuella trakasserier. Jag har först som äldre lärt mig hur jag ska ingripa i dessa situationer, urskilt problematiska aspekter i vår kultur och uppfattat att Otnäs inte har varit en lika trygg plats för alla. Jag har säkert själv också gjort misstag och för min del deltagit i upprätthållandet av sådana verksamhetsmodeller som möjliggör kvinnohat. Detta betyder dock inte att studerandeskap i sig utgör problemets kärna – oberoende av bransch. Vi lever och studerar i ett samhälle med internaliserad diskriminering och sexism. Studentkulturerna reproducerar samma fenomen som vi under de senaste åren har bevittnat till exempel i kulturvärlden och idrotten.
Man har regelbundet fört diskussioner om diskriminering i teknologkulturen även innan jag inledde studierna i 2014, och under den här tiden har även samhällets samtalsklimat blivit öppnare. I mitt område inom bioinformationsteknologi är kvinnorepresentationen större än i de flesta av de andra tekniska branscherna, men på det hela ökar antalet kvinnor bland teknologer. Studentkulturen i AUS förändras kontinuerligt och blir allt mer jämställd, och det är något som årskurs efter årskurs arbetar för. Som gemenskap kämpar vi mellan traditioner och reformer – vi diskuterar, agerar, lär oss nytt och får även till stånd utveckling, och vi kvinnor är en del av allt detta.
Både i ämnesorganisationerna och studentkårerna har man tagit stora steg mot främjande av jämställdhet och jag kan garantera att även den diskussion som nu förs följs noggrant i studiegemenskapen i Otnäs. Vi kan inte ändra det förflutna, men vi kan påverka nutiden och framtiden och stödja kulturens förändring mot det bättre. Kvinnor är aktiva som aktörer i Aaltos studentkultur, och vi har varit det redan länge. Vi har haft en viktig roll i många av de förändringar mot en mer jämställd gemenskap som skett under de senaste åren.
Alla dessa förbättringar ska inte nu omintetgöras med tanken att vi ännu inte är färdiga och hela teknologkulturen därför borde utplånas. Vi gör vårt bästa för att varje dag förändra strukturerna. Med det här behöver vi teknologer i hela vårt spektrum stöd mer än någonsin tidigare. Nu handlar det dock i första hand om dem som utsätts för diskriminering. Vi ska kunna öka representationen i studentkulturen bland annat vad gäller diverse kön, etniciteter och funktionsnedsättningar. Det lyckas bara genom att vi beaktar människornas varierande bakgrunder.
Ingen ska lämnas utanför gemenskapen. Därför ska vi för vår egen del kunna sätta stopp för såväl internaliserat kvinnohat som rasism och annan diskriminering. De följande stegen mot en mer jämställd studentkultur är att allt bättre identifiera Aalto-gemenskapens problematiska strukturer och verksamheter, utveckla sätt med vilka vi kan ingripa i de problem vi observerar och genom åtaganden ändra dessa strukturer.
Milja Leinonen
Vice ordförande för styrelsen för AUS