För att undantagstider inte skulle bli det nya normala

Vad är konsumtion för enbart behov och var går gränsen för onödig konsumtion? Jag tänker på de gånger jag på en reaförsäljning sett t-skjortor av vilka man kunde skapa teamtröjidéer för gillets evenemangsarrangörer. Jag tänker på de gånger när jag tänkt att jag behöver en ny årsfestklänning. I mitt sinne har jag också föreningarnas styrelsemöten där jag gett idéförslag till föreningens t-shirt med föreningsnamnet eller för sillfrukostklädslen som vi kunde beställa för att förstärka vår gemenskaplighet och föreningsidentitet.

Världen har levt en exceptionell tid under den här våren. Coronapandemin har visat hur statsledningen snabbt kan verkställa begränsningar som avsevärt förändrar våra livssätt, när det verkligen gäller. Samhället har mött en omfattande och allvarlig krissituation. Människorna anpassar sig till den föränderliga vardagen och å andra sidan väntar de på att vardagen ska återgå till det normala.

Till sin effekt och sitt allvar förlorar coronakrisen ändå mot den ekologiska krisen - såsom klimatförändringen, biodiversitetsminskningen och överkonsumtionen av naturresurser. De ekologiska kriserna förutspås förändra eller kollapsa våra globala samhällen inom en nära framtid. Enligt   klimatpanelen IPCC mellan regeringarna har vi tio år på oss för utsläppsminskingsåtgärder men i verkligheten vet vi inte var gränsen för klimatmässiga återkopplingar går och när något förändras oåterkalleligt. Nu väntar vi på att coronakrisen ska återgå till en normal vardag och normala tidsfördriv men hur ska vi agera om en miljökris realiseras härnäst? Exceptionella kristider blir återkommande och det vad vi kallar för ”normalt liv” börjar betyda förgångna sätt.

Det är ofta trevligare att förändra sin livsstil i egen takt och välja längden på sina steg själv. Givetvis behöver människan ibland nya saker eller kläder och ibland måste en sådan köpas som ny. Jag påstår att vi ändå kan  överväga mer om vi verkligen behöver något och om det enbart är ett trevligt tillägg att få det. Varumärkets inhemskhet och ekologiskhet förändrar inte det faktum att största delen av vår konsumtion är överkonsumtion som försvagar våra ekosystem.

Kunde man istället för identitetskläder producera föreningslogon som  kunde sys fast på saker som redan finns i skåpet? I studentkulturen har vi ett gott exempel på det- på overallen kan alla sy så många logon och märken som ryms, men en overall räcker för hela studietiden.

 Terrängen i Australien brann endast för några månader sedan och vintern i Helsingfors, under vilken man inte behövde ploga en enda gång, har just tagit slut. Den ekologiska krisen kan innebära att den globala handeln saktas ned, politiska konflikter ökar och matpriset stiger när skörden minskar. Det ekonomiska systemets nuläge måste granskas kritiskt och gärna innan krisen slår till med kraft. Permitteringarna som corona orsakat och företagarnas nödläge visar att ett mänskligare sätt för att rätta till det ekonomiska systemet vore att göra det planmässigt och behärskat, och inte genom att låta det falla sönder i det skedet när chocken slår till.

Nya problemlösningsmetoder och anpassning till det nya förutsätts för att lösa alla kriser. Jag skulle vilja leva en vardag där köpandet av saker inte längre skulle vara ett sätt att skapa social gemenskap. Jag skulle vilja leva i ett samhälle där vi endast skulle konsumera tjänster med nollutsläpp och fysiska saker endast om de är återanvända och kan återvinnas.

Jag hoppas att vi studenter  visar riktningen mot en hållbarare framtid för hela samhället. Vi avgör kommande kriser och tar dem på allvar. Vi blir inte ensamma med svåra känslor. Vi gör nödvändiga förändringar i våra levnadssätt. Vi känner inte för mycket skuld om valen inte görs enligt idealet och beskyller inte heller andra utan uppmuntrar till det bättre med lämpliga steg. Vi agerar nu för att undantagstider inte skulle bli det nya normala. Om de ändå blir det så har vi förberett oss i tid. We can change the game.

Tua Videman

AUS styrelsemedlem

Ansvarsområden: Hållbar utveckling, social politik, kommunalpåverkan, motion