Ett bättre campus inspirerat av Lissabon

This post is also available in: Engelska Finska

AUS generalsekreterare Niko Ferm besökte Lissabon och inspirerades av den lokala arkitekturen. Kan portugisisk stadsplanering vara något för Otnäs?

Under årens lopp har jag besökt många campus i Norden, på andra håll i Europa, i Kina och Amerika. Jag kan stolt konstatera att fastighetsutvecklingen och lärmiljöerna i Otnäs är i världsklass.

Men trots att vårt campus är unikt i finländsk skala känns utomhusmiljöerna i campusomgivningen ekande tysta för ett arkitektur- och konstuniversitet.

Under mina besök på Tsinghua och Tonji campus i Kina har jag ofta tänkt på det här. Nu slogs jag av samma tanke i vackra Lissabon.

Jag tycker att utvecklingen av utomhusmiljön på vårt campus borde fokusera på kreativitet, välbefinnande och hållbarhet. I den här texten delar jag med mig av några tankar som föddes under Lissabonresan. Bilderna i texten betyder inte att vi ska bygga exakt likadant i Otnäs. De har fungerat som tankeväckare. Bilderna är inte tagna på campusområden.

Motionsmöjligheter utomhus

Otnäs har ett bra motionsspår även om den dåliga belysningen gör det svårt att springa vintertid. I fjol fick vi en idrottsplan och motionsställningar i närheten av Dipoli. För ett tag var jag nöjd med situationen.

Men i Lissabon märkte jag att varje park hade någon typ av stång, muskelträningsanordning som fungerar med den egna tyngden som motvikt, eller anvisningar för andra typer av kroppsvård.

Anvisning för muskelträning

Jag kunde inte heller släppa tanken på ett konstverk och en klättervägg i stil med bilden nedan på vårt campus. Om vi skulle få en sådan tror jag att föreningen Oranki kunde ta hand om den.

Konstverk möter klättervägg

Naturen och gångvägarna

Otnäs har mycket skog men få gångvägar. Bilden nedan föreställer en regelbundet omskött trädgård, men något motsvarande kunde man också tänka sig i Otnäs.

Gångstig i skogen

Otnäs har inte heller många trappor – säkert eftersom höjdskillnaderna är små. Men det finns platser där trappor kunde byggas. Jag vet inte om jag skulle plantera träd i trapporna, men jag tror att de kunde göra campusets profil mångsidigare och erbjuda platser att vistas. Samtidigt gäller det förstås att komma ihåg att det fortfarande ska vara lätt att cykla på campus.

Träd i trappor

Gatukonst

Väggmålningar, muraler eller vad som helst som är finare än taggar saknas på campusväggarna, på soptunnorna och stolparna…

Lissabon är fullt av målningar och graffiti. Även om bilden nedan ser sunkig ut berättar den en intensiv historia om de lokala invånarnas drömmar och förhoppningar.

En väggmålning

Om du är intresserad av fado kan du läsa mer här.

Studentkårens historia som serieteckning

Om gångtunneln bredvid TF inte väckte så starka känslor skulle jag föreslå en serieteckning i stil med den nedan om studentkårens historia.

Jag föreslår i stället en sådan målning på kortsidan vid AUS nuvarande kontor. Att Alvar Aalto ritat byggnaden kan förstås innebära en utmaning om man vill ändra ytterväggen…

Väggmålning möter serieteckning

Damm och café

En eller flera simmare dyker årligen ner i Ossinlampi. Kring dammen finns redan en trädgård och en skateramp med grillmöjligheter. Men vegetationen kring dammen gör inte området särskilt lockande.

Hela området kring dammen har stor potential. På Tonji campus byggde studenterna inom ramen för ett kursprojekt en gångbro med ett vistelseområde i anslutning till en damm.

Bro över vatten

Gågator

Typiskt för Lissabon är små stenar som bildar olika mönster. Mönstret berättar alltid en historia. Till exempel påminner vågmönstret på Rossiotorget om tsunamin efter jordbävningen 1755.

Kuriositeterna på gatan kan också vara något annat. Till exempel målar föreningarna i den lokala studentkåren i Villmanstrand varje år sina loggor på asfalten.

Portugisisk mosaik eller calçada portuguesa

Paviljong, sommarscen

Otnäs saknar en sommarscen som lämpar sig för varma dagar. Kandidatcentrumets amfi kunde vara en möjlighet, men så vitt jag vet ordnas där knappt något annat än utdelningen av teknologmössorna på valborg.

Mötesplatser behöver spridas över campus. Behovet finns – ett bra exempel är miniterrassen framför AUS kontor, som fylls av besökare under soliga dagar.

En paviljong

Det är säkert många som har motsvarande eller helt annorlunda idéer om vårt campus. Det viktigaste vore att hitta metoder för att utveckla området. AUS campussektion arbetar varje år för att utveckla området, men jag anser att det behövs fler samarbetspartner.

Verksamheten vid Tonji universitet utgör en intressant modell. Där genomförs årligen ett campusutvecklingsprojekt inom ramen för en kurs, i stil med en PdP-kurs för campusmiljön.

Det klassiska alternativet vore att grunda en fond för campusutveckling som skulle dela ut stöd till grupper, föreningar eller projekt som utvecklar vårt campus. På det här sättet uppstod till exempel orangeriet och skaterampen vid Ossinlampi. Båda projekten fick stöd av TTE-fonden.

Niko Ferm
Generalsekreterare, Aalto-universitetets studentkår

P.S. Jag glömde ju statyerna! Jag föreslår att ministatyer i stil med Wrocławs dvärgar ställs upp i Otnäs. Enligt mig är följande personer utmärkta kandidater för en staty: Ossi Törrönen (hans memoarer kan läsas här på finska), Lord Moyne (som vi minns från 90-talets Amer-affärer), Jari Jokinen (som är Aalto-universitetets första anställda), Tuula Teeri (Aalto-universitetets första rektor) och självfallet Alvar Aalto, som satt sina spår i hela universitetet och campuset.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *